Att krypa till korset – om The Artist

The Artist

För de som inte känner till The Artist (2011) så vann denna film fem Oscars förra året, bland annat för Bästa Film.

När den mottog dessa priser och all beröm så blev jag direkt skeptisk. Det ska sägas att jag max sett en scen ryckt ur sitt sammanhang och baserade resten på vad jag kände till om handlingen. Jag såg helt enkelt filmen som en väldigt inställsam och fjäskande film för Hollywood och dess elit.

Nu har jag faktiskt sett filmen och…

The Artist är historien om George Valentin (Jean Dujardin), en stumfilmsstjärna som är på toppen av sin karriär på 20-talet. Han är självupptagen men har ändå den där charmen som gjort honom till den stjärna han är. Men allt är långt ifrån enkelt.

Han stöter på den likvärdigt charmanta Peppy Miller (Bérénice Bejo) under en av hans premiärer och banar väg för hennes karriär inom film. Samtidigt så drar förändringens vindar över filmbranschen då ljudrevolutionen slår till och samtliga filmer ska spelas in med ljud. Valentin skrattar dock bort detta och avfärdar det som en fluga, vilket han till en början inte var ensam om.

För att inte avslöja för mycket så handlar filmen om slutet och början på en ny era och hur människor anpassar sig till det, några bättre än andra.

Filmen är snyggt filmad men kunde ha vågat experimentera lite mer filmtekniskt då den några gånger försöker lite för mycket att likna en gammaldags stumfilm. Skådespelarinsatserna är solida och välförtjänta av beröm, i synnerhet Bérénice Bejo och Jean Dujardin som verkligen strålar och ger mångfacetterade prestationer. Och så får vi för all del inte glömma hunden Uggie, som är en av de mest övertygande hundarna på film.

Det jag har mest problem med är musiken, vilket i och för sig är ett återkommande problem med stumfilmer. De få gånger musiken glänser så är det för att man använt sig av välkänd musik som räknas som klassiker, syftar främst på ”lånet” av kärlekstemat från Studie i brott (1958) även om det är ett utsökt stycke musik.

Filmen kunde också som jag tidigare nämnt vågat ta ut svängarna lite mer och använda ovanligagrepp för en stumfilm.

Allt i allt så blev jag positivt överraskad av filmen. Det är ännu ett bevis på att man inte ska döma på förhand och faktiskt se filmerna innan man börjar slänga ur sig kommentarer om dem.

Jag kryper till korset – jag hade fel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s